Mötet med läkaren gick över förväntan, han tog mig på stort allvar.
Jag berättade om mina sovvanor och vad jag vill, att kunna leva ett normalt liv på normala tider.
Frågade lite hur veckorna såg ut och undrade hur jag orkat så länge. Vad svara man på det? Jag sa som det var, att jag tror att mycket beror på att jag inte är 20år längre.
Han erbjöd mig mer Imovane men jag tackade nej vilket läkaren tyckte var klokt resonerat.
Sen sa han helt ärligt att han inte visste vad han ska göra med mig, att han inte kan hjälpa så det blir remiss till en sömnklinik för utredning.
Jag blev så glatt överraskad att det gick så lätt, av det jag har läst verkar det vara riktigt vanligt att människor valsar runt bland KBT, sömnpiller och framförallt hemskickade med goda råd som att dricka varm mjölk.
Enligt hemsidan så är det ca 4 månaders kö, jag hoppas att det verkligen stämmer...
Det finns inget så nedbrytande och knäckande som att inte kunna sova ordentligt. Jag skulle kunna offra min vänsterarm för att få en fungerande vardag.
Visar inlägg med etikett Behandling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Behandling. Visa alla inlägg
onsdag 4 maj 2011
Någon däruppe måste ha tyckt att det är min tur idag!
söndag 1 maj 2011
Länkar
Jag har lagt upp en del av de länkar jag har under en egen sida kallad länkar.
Fler kommer så småningen om.
Fler kommer så småningen om.
Etiketter:
Behandling,
Forskning,
Rutiner,
Utredning,
Vardag
fredag 15 april 2011
Vårdpersonal är som hundar
Min teori visade sig stämma, syster Fredrik jobbar eftermiddagar. Vi pratade länge, mest tack vare att jag blev avbruten av 3-4 andra patienter.
Kortversionen är att det är vansinne att äta sömnpiller då man är pigg.
Visserligen mycket logiskt men det är mer logiskt att göra tvärtom om man testat allt annat innan.
Jag passar mig som ögat för att ens andas något om vad jag själv misstänker. Saken är att den att sjukvårdspersonal inte blir så glada åt egensatta diagnoser. Min teori om detta är att de (sköterskor och läkare) fungerar ungefär som blodhundar på svampjakt. De vill känna sig duktiga och få beröm (i form av patientens tacksamhet) när de hittat en fin kantarell. Inte kan man som patient vara fräck och snuva blodhunden på gottet. Alltså ska man som patient knipa käft och inte försöka inbilla sig att det är en dialog, det kan bara vara en som hittar kantarellen!
En annan orsak som jag dock inte sätter sån tilltro till är att de kanske, kanske kan hitta ett annat orsakssamband. Jag hyser dock mina tvivel. Syster Fredrik lovade att konsultera den äldsta och klokaste läkaren för att återkomma idag.
-Varför i helvete sover jag inte?
Kortversionen är att det är vansinne att äta sömnpiller då man är pigg.
Visserligen mycket logiskt men det är mer logiskt att göra tvärtom om man testat allt annat innan.
Jag passar mig som ögat för att ens andas något om vad jag själv misstänker. Saken är att den att sjukvårdspersonal inte blir så glada åt egensatta diagnoser. Min teori om detta är att de (sköterskor och läkare) fungerar ungefär som blodhundar på svampjakt. De vill känna sig duktiga och få beröm (i form av patientens tacksamhet) när de hittat en fin kantarell. Inte kan man som patient vara fräck och snuva blodhunden på gottet. Alltså ska man som patient knipa käft och inte försöka inbilla sig att det är en dialog, det kan bara vara en som hittar kantarellen!
En annan orsak som jag dock inte sätter sån tilltro till är att de kanske, kanske kan hitta ett annat orsakssamband. Jag hyser dock mina tvivel. Syster Fredrik lovade att konsultera den äldsta och klokaste läkaren för att återkomma idag.
-Varför i helvete sover jag inte?
söndag 10 april 2011
Hur tänker de?
...de som knåpar ihop alla goda råd till alla dessa sömnlösa.
På Stockholms läns landstings hemsida, Vårdguiden, kan man bland många goda råd även läsa att man helst ska gå upp om man inte kan somna och ägna sig åt något annat tills man blir sömnig. Kruxet är att man inte ska gå upp i varv eller tända lampan.
Det låter först som ett rätt bra råd men om man tänker efter så ter det sig mer som en tjusig formulering.
Att gå upp kan vara klokt så att negativa och stressande tankar inte kommer igång. (Det funkar dock inte på mig eftersom jag blir pigg.) Det är rätt självklart att man inte ska tända eftersom det ger signaler om att det är dag. Men chansen är hyggligt stor i Sverige att det kommer att vara becksvart när man kliver upp mitt i natten. Kul råd att välja mellan att lida i sängen och att sitta i beckmörkret vid ett bord och dö av tråkma efter att ha stukat ungefär tre tår mot någon borttappad pinal som låg på golvet och skräpade.
Lid eller lid, det är bara att välja.
För övrigt saknas att man bör vara väl påpälsad om man ska upp och trava. Är man halvnaken kyls man av och det leder ofelbart till att man piggnar till. Trots att jag vet om det alltför väl är det ett misstag jag begår alltför ofta.
På Stockholms läns landstings hemsida, Vårdguiden, kan man bland många goda råd även läsa att man helst ska gå upp om man inte kan somna och ägna sig åt något annat tills man blir sömnig. Kruxet är att man inte ska gå upp i varv eller tända lampan.
Det låter först som ett rätt bra råd men om man tänker efter så ter det sig mer som en tjusig formulering.
Att gå upp kan vara klokt så att negativa och stressande tankar inte kommer igång. (Det funkar dock inte på mig eftersom jag blir pigg.) Det är rätt självklart att man inte ska tända eftersom det ger signaler om att det är dag. Men chansen är hyggligt stor i Sverige att det kommer att vara becksvart när man kliver upp mitt i natten. Kul råd att välja mellan att lida i sängen och att sitta i beckmörkret vid ett bord och dö av tråkma efter att ha stukat ungefär tre tår mot någon borttappad pinal som låg på golvet och skräpade.
Lid eller lid, det är bara att välja.
För övrigt saknas att man bör vara väl påpälsad om man ska upp och trava. Är man halvnaken kyls man av och det leder ofelbart till att man piggnar till. Trots att jag vet om det alltför väl är det ett misstag jag begår alltför ofta.
lördag 9 april 2011
KBT Halleluja!
Googlar man på sömproblem så är den allra största sannolikheten att du hamnar på en sida som lovprisar KBT som den enda saliggörande medlet mot sömnsvårigheter.
Kanske finns det några frågor att svara på och om du inte lider av snarkningar så är lösningen självklart KBT!
Halleluja!
Jag slås av den totala bristen på information om andra eventuella orsaker än stress och dåliga sovvanor. Jag har gjort ett par av dessa "tester" och fått svaret att mina besvär är måttliga och att lösningen är KBT. Observera att det står är. Endast på ett ställe fanns det en reservation om att mina problem eventuellt kan bero på snarkning och därför kan det vara en god idé att söka läkare.
Nackdelen med "testerna" är att de är hårt styrda med ett kompetensfattigt innehåll. De frågar helt enkelt endast utefter det svar de vill ha - om stress och oro. Andra frågor lyser med sin totala frånvaro, det finns inte en enda fråga om enkla saker som alkohol, tobak och matvanor och definitivt ingen om andra sjukdomar.
Jag är varken stressad eller orolig, bara oändligt less, men eftersom jag har svårt att somna är besvären enligt KBT-skattningsskalan måttliga. Vem som helst som läser hur min vardag fungerar håller nog inte med om den där måttligheten. Jag vågar påstå, och tror att ni håller med mig, att mina besvär och framförallt konsekvenserna är stora eller tom mycket stora för mig.
Det är inte ett tu tal om att KBT kan vara lösningen för en hel del och förbättra för ännu fler men att den alltid är lösningen är långt ifrån sant! För min egen del har jag ägnat mig under 20 år av något av hemsnickrad KBT. Jag har bland annat lärt mig att det inte fungerar att stressa upp sig trots att klockan är 3, jag inte sover och att jag måste upp klockan 6. Jag har lärt mig att inte ägna mig åt engagerande, upprörande eller intressanta saker sent på kvällarna som kan få igång tankeverksamheten. Jag har lärt mig att inte fundera så mycket över sömnproblemen utan att verkligen tänka positivt fastän kroppen är så trött att det är jobbigt att andas. Jag har lärt mig och ändrat en fruktansvärd massa saker så KBT är inte lösningen för min del! Trots det påstår en fruktansvärd lång lista legitimerade läkare, psykologer och fans moster att det är så.
Jag blir mörkrädd över att dessa sk "experter", vilka torde ha en diger meritlista, utmålar sig som att de kunskapsmässigt fortfarande befinner sig på medeltiden! Man kan fråga sig varför de gör det och det enda svaret jag hittar stavas pengar. De har hittat en oerhört tacksam grupp att skinna och sen kan de alltid påstå att det i allafall inte gjorde saken värre oavsett grundorsaken. GP påstår att var tredje vuxen i Sverige har sömnsvårigheter och kan man bara locka några procent av dessa 2,6 miljoner människor så förstår man att det handlar om stora pengar!
Kanske finns det några frågor att svara på och om du inte lider av snarkningar så är lösningen självklart KBT!
Halleluja!
Jag slås av den totala bristen på information om andra eventuella orsaker än stress och dåliga sovvanor. Jag har gjort ett par av dessa "tester" och fått svaret att mina besvär är måttliga och att lösningen är KBT. Observera att det står är. Endast på ett ställe fanns det en reservation om att mina problem eventuellt kan bero på snarkning och därför kan det vara en god idé att söka läkare.
Nackdelen med "testerna" är att de är hårt styrda med ett kompetensfattigt innehåll. De frågar helt enkelt endast utefter det svar de vill ha - om stress och oro. Andra frågor lyser med sin totala frånvaro, det finns inte en enda fråga om enkla saker som alkohol, tobak och matvanor och definitivt ingen om andra sjukdomar.
Jag är varken stressad eller orolig, bara oändligt less, men eftersom jag har svårt att somna är besvären enligt KBT-skattningsskalan måttliga. Vem som helst som läser hur min vardag fungerar håller nog inte med om den där måttligheten. Jag vågar påstå, och tror att ni håller med mig, att mina besvär och framförallt konsekvenserna är stora eller tom mycket stora för mig.
Det är inte ett tu tal om att KBT kan vara lösningen för en hel del och förbättra för ännu fler men att den alltid är lösningen är långt ifrån sant! För min egen del har jag ägnat mig under 20 år av något av hemsnickrad KBT. Jag har bland annat lärt mig att det inte fungerar att stressa upp sig trots att klockan är 3, jag inte sover och att jag måste upp klockan 6. Jag har lärt mig att inte ägna mig åt engagerande, upprörande eller intressanta saker sent på kvällarna som kan få igång tankeverksamheten. Jag har lärt mig att inte fundera så mycket över sömnproblemen utan att verkligen tänka positivt fastän kroppen är så trött att det är jobbigt att andas. Jag har lärt mig och ändrat en fruktansvärd massa saker så KBT är inte lösningen för min del! Trots det påstår en fruktansvärd lång lista legitimerade läkare, psykologer och fans moster att det är så.
Jag blir mörkrädd över att dessa sk "experter", vilka torde ha en diger meritlista, utmålar sig som att de kunskapsmässigt fortfarande befinner sig på medeltiden! Man kan fråga sig varför de gör det och det enda svaret jag hittar stavas pengar. De har hittat en oerhört tacksam grupp att skinna och sen kan de alltid påstå att det i allafall inte gjorde saken värre oavsett grundorsaken. GP påstår att var tredje vuxen i Sverige har sömnsvårigheter och kan man bara locka några procent av dessa 2,6 miljoner människor så förstår man att det handlar om stora pengar!
Doktor Trögfattad
I väntrummet står jag. Jackan och ryggsäcken är snyggt placerad i den närmsta fåtöljen medan jag står bredvid och det retar troligen några stycken men jag orkar bara inte bry mig. Jag undrar om det är någon som ser hur det är fatt för ingen säger något till mig.
I väntrummet finns det ett vackert akvarium och jag funderar på varför i helvete de envisas med att ha lugnande pryttlar. Det är ungefär det sämsta de kan ha just nu. Jag retar mig så in i vassen på det där akvariumet, Här försöker jag få sova på normala tider och de ska ha mig till att somna på studs. Galenpannor.
Dessutom är fiskarna fula.
Doktorn visade sig vara en äldre herre med pigga ögon och lite för lite hår.
Jag hade förberett mig i två dygn på vad jag skulle säga och vad jag vill. Det blir pannkaka.
Jag hinner ungefär 2cm innanför dörren då tårarna börjar spruta och jag hasplar ur mig allt och troligen i en enda salig röra för herr doktor verkar inte förstå någonting. Han frågar om barn, sambos, rökning och gud vet vad som jag inte minns men mellan snörvlingarna svarar jag ja på nästan allt utom på några gånger då jag klämmer i med ett nej. Däremellan så rinner tårarna och jag blir oerhört irriterad på det därför att jag inte är ledsen, jag är bara så totalt slut.
Sen vet jag att jag förklarade igen varpå han med undran i rösten frågade om jag verkligen inte sovit mer än 2 timmar/natt i 20 år. Jag försöker förklara igen men samtidigt inser jag att jag hoppar över det mesta, att det bara är fragment som kommer ut ur munnen. Herregud jag är verkligen helt slut eller så är han ovanligt trögfattad!
Borta är alla funderingar om felställda mat&sovklockor, sovschema etc. Jag får bara fram att jag vill somna, att jag inte har några fel på att sova men jag behöver något. Nu!
Doktorn börjar förklara skillnaden mellan insomningstabletter och sömntabletter men redan efter 5 ord tappar jag irriterat koncentrationen, jag koncentrerar mig på att svara "Det där behöver jag" vid rätt tillfälle och jag gav blanka katten i att doktorn hade en hel massa andra saker att säga.
Fastän jag har obefintlig med verksamhet i skallen fastnade en sak: Han frågade varför har du inte kommit tidigare. Och jag svarade att jag trodde att livet skulle vara såhär.
Jag fick det jag ville, tror jag. Imovane.
I väntrummet finns det ett vackert akvarium och jag funderar på varför i helvete de envisas med att ha lugnande pryttlar. Det är ungefär det sämsta de kan ha just nu. Jag retar mig så in i vassen på det där akvariumet, Här försöker jag få sova på normala tider och de ska ha mig till att somna på studs. Galenpannor.
Dessutom är fiskarna fula.
Doktorn visade sig vara en äldre herre med pigga ögon och lite för lite hår.
Jag hade förberett mig i två dygn på vad jag skulle säga och vad jag vill. Det blir pannkaka.
Jag hinner ungefär 2cm innanför dörren då tårarna börjar spruta och jag hasplar ur mig allt och troligen i en enda salig röra för herr doktor verkar inte förstå någonting. Han frågar om barn, sambos, rökning och gud vet vad som jag inte minns men mellan snörvlingarna svarar jag ja på nästan allt utom på några gånger då jag klämmer i med ett nej. Däremellan så rinner tårarna och jag blir oerhört irriterad på det därför att jag inte är ledsen, jag är bara så totalt slut.
Sen vet jag att jag förklarade igen varpå han med undran i rösten frågade om jag verkligen inte sovit mer än 2 timmar/natt i 20 år. Jag försöker förklara igen men samtidigt inser jag att jag hoppar över det mesta, att det bara är fragment som kommer ut ur munnen. Herregud jag är verkligen helt slut eller så är han ovanligt trögfattad!
Borta är alla funderingar om felställda mat&sovklockor, sovschema etc. Jag får bara fram att jag vill somna, att jag inte har några fel på att sova men jag behöver något. Nu!
Doktorn börjar förklara skillnaden mellan insomningstabletter och sömntabletter men redan efter 5 ord tappar jag irriterat koncentrationen, jag koncentrerar mig på att svara "Det där behöver jag" vid rätt tillfälle och jag gav blanka katten i att doktorn hade en hel massa andra saker att säga.
Fastän jag har obefintlig med verksamhet i skallen fastnade en sak: Han frågade varför har du inte kommit tidigare. Och jag svarade att jag trodde att livet skulle vara såhär.
Jag fick det jag ville, tror jag. Imovane.
Syster Drake
Det blir fredag och jag kommer upp i tid innan klockan slår 8. Eller upp och upp, jag hämtar telefonen i hallen och släpar mig tillbaka till sängen och lyckas hålla mig vaken, min definition av "upp".
Jag slår på TV'n och väntar på att den ska bli 8 prick. Minuten innan förbereder jag det hela genom att knappa in numret och 8 prick ringer jag.
Döm om min förvåning men jag är nr 6 i telefonkön! På ungefär 7 mikrosekunder borde inte 5 ha hunnit ringa! Livet är jävligt orättvist!
Tyvärr, jag säger tyvärr med emfas så är det syster Drake som fått äran att sitta och mota bort galningar från vårdcentralen. Hon varken lyssnar eller förstår och ju mindre hon fattar desto mer uppriven blir jag.
Hon tycker att jag kan ta en tid om några veckor. Okej väser jag men då få du ringa psykakuten och beställa tid åt mig för jag behöver få sova. Ikväll!!!
Självklart vet jag att syster Drake inte kommer att ringa psykakuten åt mig, det var något jag sa för att hon skulle få in i sin tjockskalliga drakskalle att jag inte ringer för stickor i fingrarna.
Hon kan liksom inte ge sig utan bara måste mala på och avsluta med att fråga om vad jag gjort innan själv.
Exakt nu går något i kras hos mig, en säkerhetssprint eller något ondsint som legat på lur och bara väntat på att få ploppa fram för jag får frispel och väser med hög röst vad fan hon tror att jag gjort i 20 år, och att det blir enklare att rabbla allt jag inte gjort. Jag avslutar med att fråga vilken jävla lista hon vill ha.
Det blir tyst en stund sen får jag en tid klockan 15:00.
Tack och hej och må det förbjudas med syster Drakar i telefonväxlar.
Jag slår på TV'n och väntar på att den ska bli 8 prick. Minuten innan förbereder jag det hela genom att knappa in numret och 8 prick ringer jag.
Döm om min förvåning men jag är nr 6 i telefonkön! På ungefär 7 mikrosekunder borde inte 5 ha hunnit ringa! Livet är jävligt orättvist!
Tyvärr, jag säger tyvärr med emfas så är det syster Drake som fått äran att sitta och mota bort galningar från vårdcentralen. Hon varken lyssnar eller förstår och ju mindre hon fattar desto mer uppriven blir jag.
Hon tycker att jag kan ta en tid om några veckor. Okej väser jag men då få du ringa psykakuten och beställa tid åt mig för jag behöver få sova. Ikväll!!!
Självklart vet jag att syster Drake inte kommer att ringa psykakuten åt mig, det var något jag sa för att hon skulle få in i sin tjockskalliga drakskalle att jag inte ringer för stickor i fingrarna.
Hon kan liksom inte ge sig utan bara måste mala på och avsluta med att fråga om vad jag gjort innan själv.
Exakt nu går något i kras hos mig, en säkerhetssprint eller något ondsint som legat på lur och bara väntat på att få ploppa fram för jag får frispel och väser med hög röst vad fan hon tror att jag gjort i 20 år, och att det blir enklare att rabbla allt jag inte gjort. Jag avslutar med att fråga vilken jävla lista hon vill ha.
Det blir tyst en stund sen får jag en tid klockan 15:00.
Tack och hej och må det förbjudas med syster Drakar i telefonväxlar.
Etiketter:
Behandling,
Syster Drake,
Vardag
Syster Fredrik
På onsdagen står jag inte ut längre. Ju mer jag tänker på att hela vårvinterns jobb är spoilerat, hur lång tid det tar att få ordning på allt igen desto mer förtvivlad blir jag. Jag orkar inte en enda gång till! Jag orkar ingenting.
Framemot eftermiddagen ringer jag vårcentralen och får prata med syster Fredrik. Han är världens bästa syrra, hård och rättvis men framförallt lyssnar han på vad man säger till skillnad mot de andra drakarna som huserar växeln ibland.
Jag förklarar så gott jag kan vilket inte är lätt när världen är inlindad i ett töcken och han frågar om jag kan vänta några veckor.
Några veckor! Jag känner att rösten åker upp i falsett när jag säger att jag behöver sova nu inte om några veckor.
- Låter ansträngd och forcerad säger syster Fredrik och jag funderar fortfarande om det är till mig eller sig själv han säger det, men de orden fick mig att inse hur jävla illa det är ställt egentligen. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka då jag för första gången på länge övermannas av känslan att vara riktigt nära att bryta ihop.
-Hörru, nu gör du såhär säger syster Fredrik. Idag är akuttiderna slut och i morgon kommer det att vara knökfullt men ring 8 prick på fredag morgon så ska vi ordna detta.
Någonstans måste jag ha lyckats få fram mitt budskap för han fortsätter med att han förstår att det är paradoxalt att jag av alla ska ringa så tidigt men det tyvärr det enda alternativet jag har om jag vill komma fort. Han upprepar dessutom orden fredag, åtta och prick flera, flera gånger så att det tom fastnar i min degiga hjärna.
Någonstans i dimman är jag glad att det är två morgnar kvar därför att då är chansen större att jag lyckas komma upp. Jag börjar genast mantra: Jag ska upp 07:00 när klockan ringer på fredag. Jag ska upp 07:00 när klockan ringer på fredag. Jag ska upp...
Framemot eftermiddagen ringer jag vårcentralen och får prata med syster Fredrik. Han är världens bästa syrra, hård och rättvis men framförallt lyssnar han på vad man säger till skillnad mot de andra drakarna som huserar växeln ibland.
Jag förklarar så gott jag kan vilket inte är lätt när världen är inlindad i ett töcken och han frågar om jag kan vänta några veckor.
Några veckor! Jag känner att rösten åker upp i falsett när jag säger att jag behöver sova nu inte om några veckor.
- Låter ansträngd och forcerad säger syster Fredrik och jag funderar fortfarande om det är till mig eller sig själv han säger det, men de orden fick mig att inse hur jävla illa det är ställt egentligen. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka då jag för första gången på länge övermannas av känslan att vara riktigt nära att bryta ihop.
-Hörru, nu gör du såhär säger syster Fredrik. Idag är akuttiderna slut och i morgon kommer det att vara knökfullt men ring 8 prick på fredag morgon så ska vi ordna detta.
Någonstans måste jag ha lyckats få fram mitt budskap för han fortsätter med att han förstår att det är paradoxalt att jag av alla ska ringa så tidigt men det tyvärr det enda alternativet jag har om jag vill komma fort. Han upprepar dessutom orden fredag, åtta och prick flera, flera gånger så att det tom fastnar i min degiga hjärna.
Någonstans i dimman är jag glad att det är två morgnar kvar därför att då är chansen större att jag lyckas komma upp. Jag börjar genast mantra: Jag ska upp 07:00 när klockan ringer på fredag. Jag ska upp 07:00 när klockan ringer på fredag. Jag ska upp...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
