Syster Drake

Det blir fredag och jag kommer upp i tid innan klockan slår 8. Eller upp och upp, jag hämtar telefonen i hallen och släpar mig tillbaka till sängen och lyckas hålla mig vaken, min definition av "upp".

Jag slår på TV'n och väntar på att den ska bli 8 prick. Minuten innan förbereder jag det hela genom att knappa in numret och 8 prick ringer jag.
Döm om min förvåning men jag är nr 6 i telefonkön! På ungefär 7 mikrosekunder borde inte 5 ha hunnit ringa! Livet är jävligt orättvist!

Tyvärr, jag säger tyvärr med emfas så är det syster Drake som fått äran att sitta och mota bort galningar från vårdcentralen. Hon varken lyssnar eller förstår och ju mindre hon fattar desto mer uppriven blir jag.
Hon tycker att jag kan ta en tid om några veckor. Okej väser jag men då få du ringa psykakuten och beställa tid åt mig för jag behöver få sova. Ikväll!!!
Självklart vet jag att syster Drake inte kommer att ringa psykakuten åt mig, det var något jag sa för att hon skulle få in i sin tjockskalliga drakskalle att jag inte ringer för stickor i fingrarna.

Hon kan liksom inte ge sig utan bara måste mala på och avsluta med att fråga om vad jag gjort innan själv.
Exakt nu går något i kras hos mig, en säkerhetssprint eller något ondsint som legat på lur och bara väntat på att få ploppa fram för jag får frispel och väser med hög röst vad fan hon tror att jag gjort i 20 år, och att det blir enklare att rabbla allt jag inte gjort. Jag avslutar med att fråga vilken jävla lista hon vill ha.

Det blir tyst en stund sen får jag en tid klockan 15:00.
Tack och hej och må det förbjudas med syster Drakar i telefonväxlar.