Att vakna

Klockan ringer alltid vid 7, vardag som helg. Ibland hör jag den, ofta inte. Med "klockan" menar jag 2-3 väckarklockor, 2-3 mobiler samt kanal 5 på TV´n. Anledningen till 5:an är för att den skrålar mest.

Hur många klockor jag använder beror på hur viktigt det är att jag kommer upp, ju viktigare desto fler klockor men de är aldrig färre än 3. Alarmen är inställda på lite olika tider så att de ringer med ett varierat antal minuter emellan. Jag ändrar melodier rätt ofta liksom hur ofta och hur många gånger det ska ringa därför att jag annars rätt snabbt lär mig i sömnen om det är en telefon eller ett riktigt telefonsamtal. På något sätt registrerar jag frekvensen och är det hela tiden samma med samma signal skiljer jag lätt mellan samtal och larm. Konsekvensen blir då att jag kan vakna av ett telefonsamtal vid en oväntad tidpunkt men inte av larmet som låter precis likadant bara en kort stund innan.

Den här proceduren av snooza/icke-höra brukar pågå i ungefär en timme innan jag är så pass vid medvetande att jag kan klä på mig och gå till jobbet. Rätt ofta går det två timmar.
Min stående föresats är att vara på jobbet klockan 8, i undantagsfall lyckas jag, ofta är den straxt efter 9 jag anländer. Tyvärr har jag inga längre restider att skylla på utan det tar 10-15 minuter att gå lite beroende på hur trött jag är.

Har läst tipset att man inte ska snooza därför att det ger sämre kvalitet, men tro mig jag har testat. Det också. Under de 10 år som jag aktivt sökt efter fungerande lösningar så har jag kommit fram till att det här är det enda sättet att få mig på fötterna.

Låter det omänskligt?
Det är det också och så har jag det i princip varje morgon.
Men bara för att det inte ska bli alldeles för eländigt så ska jag försöka se något positivt med det.

*tänker en lång, lång, riktigt lång stund*

Det är rätt få som vill sova över hos mig. Det är jag rätt tacksam över därför att det om något stressar mig oavsett om det är en nattuggla som jag eller en morgonlärka.