måndag 2 maj 2011

Nytt jobb?

Vi har en kollega som inte mår så bra psykiskt. Jag misstänkte det redan första veckan eftersom han uppträdde på ett sätt som jag uppfattade som maniskt, långt bortom ny och energisk. Mycket riktigt kom kraschen ett halvår senare, precis efter att han fått tillsvidaretjänst. Han kom tillbaka efter 4-5 månaders sjukskrivning och fastän det gått flera år har han aldrig blivit sig lik efter det.
(Eller så är det precis det han är, hemska tanke.)

Det senaste han kör med är att han har blivit såååå skadad på jobbet. Det är bara det att det är en omöjlighet, det handlar om något trivialt som skulle kunna vara till exempel en häftapparat. Och eftersom han har blivit såååå skadad att han behöver mitella och sjukgymnastik ett halvår senare har det hållits ett antal möten om hur faaarliga häftapparater är och sen ska vi diskutera om det finns en annan lösning. Jag vägrar. Jag fullkomligt tokvägrar att sitta på ett antal stormöten och diskutera detta när det egentligen handlar om att kollegan behöver psykhjälp.

Idag på eftermiddagen kom kollegan och ville att jag skulle ta över hans jobb, det skulle "bara" ta en två, tre timmar sådär. Nej, svarade jag eftersom jag har massor att göra och sen gav jag förslag på alternativa lösningar som inkluderade att jag skulle komma och hjälpa till en liten stund. Kollegan tjatade och jag gav mig inte.

Tillslut säger kollegan med sårad röst: "ok, jag får väl ta en smärttablett och göra mitt jobb ändå fastän jag behöver gå hem". Ja sa jag, "du får nog göra det, ring när du vill att jag ska komma och hjälpa till. Varpå kollegan går till chefen och beklagar sig att ingen vill hjälpa till nu när han är så skadad.

Jag vet faktiskt inte hur det slutade för kollegan ringde aldrig, kanhända att chefen hoppade in. Jag bryr mig faktiskt inte. Jag blir irriterad att chefen tillåter en hel arbetsplats jamsa med när hon samtidigt bakvägen undersöker möjligheten att få kollegan sparkad. Jag blir irriterad att man inte bara kan ta kollegan och lämpa av på första bästa psykklinik och jag blir arg på att jag blir påverkad.

Kanske dags att söka nytt jobb trots att nuvarande arbetsplats verkligen är livskvalitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar