Jag vaknade vid 7 i morse av att katterna som påstod att de höll på svälta ihjäl.
Eftersom de övervakas när de äter var jag uppe en stund och kände att jag absolut inte skulle palla med ytterligare en natt med alldeles för lite sömn så jag gick och la mig igen och vaknade först nu vid 12.
Jag vet att det är inte så smart men jag orkar bara inte ytterligare en natt med 3-4 timmars sömn. Enligt Dr. Verma (avsnitt #4) handlar det bara om att bestämma sig att komma upp och vips så har allt löst sig på några veckor. Jomenvisst serru, förra gången totalkrashade jag efter två veckor av sömndeprivation. Behöver jag säga att det rört upp heta känslor på den mejlinglista jag är med i?
Ibland funderar jag på om det är värt allt det här eller om jag bara ska ge upp och acceptera mitt öde och omskola mig till ett yrke med garanterat kvällspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar